Av Dr. Dietrich Klinghardt, M.D., PhD

Tungmetaller och kronisk sjukdom

nder det romerska imperiet ansågs det vara ett privilegium för den regerande aristokratin att dricka ur blykoppar och många av de vattenkanaler som fanns i staden Rom var byggda av bly. Det tog flera hundra år innan läkarna förstod sambandet mellan mental sjukdom - som mest berörde aristokratin - och blyförgiftning av dricksvattnet.

På sextonhundratalet använde man allt oftare kvicksilver i behandlingen av både akut och kronisk infektion men på nytt tog det flera decennier innan kvicksilvrets neurotoxiska och immunosuppressiva effekter hunnit bli väldokumenterade i den medicinska världen.

När Mozart levde (han dog av kvicksilverförgiftning under en syfilisbehandling) kände patologerna i Wien väl till att organen hos en person som dött av kvicksilverförgiftning hade en djupt gråaktiga missfärgningen och att kvicksilver orsakade även andra organförändringar.

Vad gäller just kvicksilver så är det terapeutiska dilemmat uppenbart: kvicksilver kan användas för att behandla infektioner men – inte helt olikt kemisk cancerbekämpning – metallen orsakar också en annan typ av sjukdom som till och med kan ha dödlig utgång för patienten. Samma gäller för de flesta metaller: mycket små doser kan ha terapeutiska effekter på kort sikt, vilket skulle kunna rädda liv, men dessa metaller kan också orsaka andra egna sjukdomar. Majoriteten av alla metaller har en viss men mycket begränsad terapeutisk marginal innan dessa övergår till att bli neurotoxiska och i vissa fall cancerframkallande.

Giftiga metaller kan vara svamp- och bakteriedödande, kanske även virusdödande, men en hel rad av okända „inkräktare“ har förmågan att med tiden anpassa sig till en metalltoxisk kroppsmiljö. Detta fenomen förvånar vetenskapsmännen och man skulle kanske hellre tro att cellerna i en högre stående organism - som vår – har förmågan att anpassa sig på ett liknande sätt till den nya miljön.

På längre sikt ser emellertid situationen annorlunda ut: kroppens celler skadas gradvis av de giftiga metallerna medan invaderande mikroorganismer däremot trivs i tungmetallmiljön. Forskning gjord av Ludwig, Voll och andra i Tyskland, av Omura och av mig här i USA visar på att mikroorganismer tenderar att installera sig på de ställen - i de facken - i kroppen där koncentrationen av giftiga metaller är som högst. De immunförsvarande cellerna i dessa kroppsdelar försvagas, medan mikroorganismerna frodas och förökar sig, ostört. Tänder, käkben, Peyer‘s plack, bindväv (kollagenvävnaden) och nervknutor i det autonoma nervsystemet är vanliga ställen för metallagring och där mikroorganismer florerar. Dessutom är dessa ställen kärlsammandragande och har en låg tillförsel av blod, näring och syre vilket gagnar tillväxten av anaerobiska bakterier, svamporganismer och virus.

DAMS (Dental Amalgam Support Group) har publicerat en lista över kända symptom vid kvicksilverförgiftning. Denna inkluderar praktiskt taget alla idagsläget kända sjukdomar där kronisk trötthet, depression och ledvärk är de mest vanliga. Sammanfattningsvis kan man säga att kvicksilver i sig själv har förmågan att både utlösa, simulera eller förvärra alla till dags dato kända sjukdomar.

Modern medicin har tagit ett stort steg de senaste åren genom upptäckten och användandet av PCR testet (Polymerase Chain Reaction). Praktiskt taget alla sjukdomar som granskats med hjälpen av denna metod verkar vara orsakade av eller medorsakade av en kronisk infektion. En studie gjord av the Veteran Aadministration (publicerad i JADA, april 1998) på 10 000 amerikanska militärveteraner visade att de flesta fallen av kranskärlssjukdom i själva verket utlösts av hjärnhinneinflammation, oftast orsakad av mikroorganismer från munnen. En annan studie avslöjade att nästan 70% av alla TMJ syndrom (Temporo Mandibular Joint – käkledsproblem) hos kvinnor är orsakade och medorsakade av chlamydia trachomatis. Barndiabetes är ofta orsakad av antingen storcellig infektion eller av en influensavirus infektion. Och så vidare och så vidare……

Var det inte detta som Guenther Enderlein förstod redan för 60 år sedan? Liksom Bechamp och andra fann han att infektioner inte kan trivas i kroppen om inte kroppsmiljön först ändrats.

I stället för att bara undersöka PH-värde, osmologi och andra faktorer, förslår jag att man diagnostiserar och behandlar giftig metallagring och mikroorganismer i kroppen på lämpligt sätt. Så länge det finns kompartimenterad giftig metallansamling i kroppen så lever mikroorganismerna som i en skyddande fästning som varken kan erövras genom antibiotika, Endelein läkemedel, ozonterapi, UV-ljusterapi eller genom annan behandling.

Det är inte en enkel uppgift att lokalisera metallagring i de olika kroppsdelarna på en levande patient (se min artikel in Explore: Vol ?? 1997) då de flesta „vetenskapliga“ tester baseras på att lossa en bit vävnad som undersöks med mikroskop, spektroskop eller genom annan laboratorieteknik.

I detta sammanhang finns en mycket lämpad och lättanvänd lokaliseringsmetod utvecklad av Dr Yoshiaki Omura kallad „Resonansfenomen mellan Identiska Substanser“. Både hans bi-digitala O-ring test och hans ART (Autonomic Response Testing) kan ugöra förlängringar på den fysiska undersökningen av patienten. Tekniken kräver inga instrument för att kunna utföras och är synnerligen precis och kan förutom att diagnostisera var i kroppen och vilken sorts metall som lagrats också avslöja vilket metallavgiftande medel som är mest anpassat för att kunna avlägsna metallen från kroppsdelen i fråga.

De metaller som man oftast finner är:
kvicksilver, bly, aluminium, och kadmium.

De avgiftande medlen som mest används är följande: DMPS, DMSA, Captomer, D-Penicillamine, I.V.Vit.C, I.V.Glutathione, Pleo-Chelate, DL-Methionine (Redoxal), branched chain amino acids, Chlorella Pyreneidosa, Chitosan, aktivt kol, cilantro och yellow dock.

Nu finns också en icke biokemisk behandlingsmetod, som jag utvecklat, som inkluderar elektrisk mobilisering (genom användning av Electro-Bloc) och kvicksilvermobilisering genom ånglamp, mm.

Vid sjukdomsbehandling baserad på ovanstående resonemang så bör följande beaktas:

Diagnostisera giftig metallkompartimentalisering i kroppen.

Diagnostisera vilken exakt typ av metall/er det gäller.

Val av lämpligast och minst giftiga metallavlägsnande medel.

Vid behov, val av andra lämpliga synergiska behandlingsmetoder och medel (exempelvis njurdräneringsmedel, blodskyddande medel som vitlök eller Vitamin E, medel som ökar den fekala absorptionen och exkretionen av mobiliserad Hg, motion, lymfadränering, etc).

Diagnostisera sekundära infektioner.

Val av lämplig antibiotikabehandling (medicinsk antibiotika, antisvampbehandling, antivirusbehandling, Enderlein medel, ozonterapi, etc).

Noggrann uppföljning av patienten vid varje besök för att snabbt kunna parera eventuella oönskade effekter ofta orsakade av blockeringar i utloppen (dränering!!!).

3D representation of a molecule

Många patienter, som tidigare varit kroniskt sjuka och som inte reagerat på annan behandling, blir men denna behandlingsmetod bättre eller friska.

Däremot svarar ovanstående uttryckta tankar inte på en grundläggande fråga:

Varför lagrar vissa patienter, som utsatts för kvicksilver, giftet i hypotalamus (och får en mängd hormonproblem), och andra i det limbiska systemet (depression), eller i det adrenala systemet (trötthet), i de långa benen (osteoporos, leukemi), i bäckenet (interstitial cystitis), i den autonoma och sensoriska nervknutsystemet (kroniska smärtsyndrom), i kollagenvävnaden (scleroderma, lupus), eller i de kraniala nerverna (tinnitus, grå starr, TMJ problem, bortfall av luktsinnet etc, etc), och varför lagrar vissa patienter giftet i musklerna (fibromyalgi).

Immune cells are, in these places, weakened, while microorganisms proliferate

Som ni kan förstå så kan en mängd orsaker identifieras:

Tidigare fysisk skada, t ex läkt huvudskada, gör hjärnan mer lättmottaglig för lagring av bly, aluminium och kvicksilver.

Matallergier: orsakar ofta en viss grad av hjärninflammation eller ledgångsinflammation, vilket också gör dessa områden mer mottagliga för giftlagring.

Geopatisk stress: vi har funnit att ett stort antal patienter har sin sängplats ovanför underjordiska vattenledningar eller för nära elkontakter och andra elektriska apparater. Metaller koncentrerar sig i de mest känsliga/utsatta områdena i kroppen.

Ärr och foci: ärr kan ge upphov till onormala elektriska signaler vilka kan förändra det autonoma nervösa systemets sätt att fungera. De onormala impulserna orsakar ofta kärlsammandragningar och genomflödesdämpning med resultatet att dessa ställen kroppen övergår till att fungera som metallagringsrum.

Strukturella abnormaliteter: TMJ-problem och kranio-sakrala dysfunktioner medför ofta en försämring av blod- och lymfaflödet i de skadade kroppsdelarna.

Biokemiska brister: om patienten har en kronisk zinkbrist, då drar prostatan som har ett stort behov av zink till sig andra 2 valenta metaller, som exempelvis Hg++, Pb++.

Miljögifter (lösningsmedel, pesticider, träkonserveringsmedel, etc): kemikalier har synergieffekter med de flesta metaller. Metaller tenderar att ackumulera i kroppsdelar som tidigare skadats av kemikalier.

Olösta psykoemotionella trauman och olösta problem i familjesystemet.

Den här sista punkten är otvivelaktigt den viktigaste och mest avgörande parametern för vilka och var metallerna kommer att lagras i kroppen, samt vilken infektiös mikroorganism som kommer att sprida sig i kroppen. Denna punkt har undervärderats av de flesta pga av brist på lämplig, snabb och precis terapibehandling.

Jag har utvecklat en sorts psykoterapi med biofeedback kallad Psykoneurobiologi (APN).

Själva kärnan i behandlingstekniken är att skapa en dialog med den undermedvetna delen av hjärnan. Alla typer av ART-teknik kan användas för att uppnå information och engagera patienten till dialog (muskeltest, EAV, brainwave biofeedback etc).

Tekniken strävar mot att:
1) blottlägga eventuella olösta traumatiska känslor från det förflutna.
2) behandla denna information på ett sådant sätt att läkning sker både för patienten och hans/hennes familj.

The hypothalamus plays a major
role in the endocrine system

Informationen genomgås med hjälp av APN I och II handböckerna och i videofilmer från de så kallade APN-seminarierna.

På nytt kan man konstatera att patienter som endast reagerat lite eller inte alls på tidigare behandling med korrekt valda Enderleinmedel och avgiftningsmedel nu reagerar mycket starkt på dessa efter genomgången APN-behandling. Genom att avlasta starka känslor och begränsande uppfattningar har läkning möjliggjorts mellan medlemmarna i en familj, både levande och döda. Faktum är att patientens samtliga biokemiska värden, inklusive „Bioterrain Measurements“ som PH-värden av vävnad och blod, osmologi, konduktivitet men också hormonnivåer, mineralnivåer etc, förflyttar sig mot normala nivåer efter lyckad APN-behandling. Resultaten är ofta permanenta.

Den framträdande „sjukdomsbilden” efter ovanstående observationer ser ut på följande sätt:

Symptom

Kronisk infektion

Giftiga metaller

Olösta psykoemotionella trauman

All the levels of the illness need
to be taken in account

Symptomet är det synliga och är ofta orsaken till varför patienten kommer till oss för behandling. Under symptomet finner vi oftast en kronisk infektion. Under infektionen finner vi den förändrade miljön i kroppen oftast med närvaro av giftiga metaller. Under den giftiga metallen finns ofta orsaken till varför metallen finns i kroppen (här menas inte den nödvändiga exponeringen utan andra orsaker), var i kroppen den finns och varför det är fråga om just denna metall och inte en annan. Allt detta är framkallat och styrt av det undermedvetna och bestämt av den sorts olösta psykoemotionella trauma det gäller, dess svårighetsgrad och när i tiden det hände.

Valet av behandling blir därmed enkel:
1) Hjälpa patienten att lösa de emotionella blockeringarna
2) Ge lämplig Enderlainbehandling
3) Ge lämpligt metallavgiftningsmedel

Om behandlingsmetoden följs enligt ovan så brukar Enderleinmedlen räcka för att behandla patienten hela vägen från kronisk sjukdom till full läkning.

Här är en påminnelselista:
Notakehl, Pefrakehl, Fortakehl, Quentakehl vid akut sjukdom.
Utilin, Utilin S, Latensin, Recarcin, Arthokelan A, Sanukehl Cand och Albicansan vid kronisk sjukdom.
Nigersan eller Mucokehl är vanligtvis lämpliga vid långvarig behandling med insättning snart efter påbörjad terapi.
Med denna behandling blir många andra komplicerade, omfattande och ofta dyrbara holistiska behandlingar ofta onödiga. Där Enderleinmedel tidigare använts med otillräckligt resultat, fungerar dessa medel nu starkt, effektivt och på ett förutsebart sätt.

Antalet nödvändiga läkemedel kan nu hållas på minimal nivå, behandlingstiden minimiseras och antalet lyckade behandlingar blir många.